Det finns dom som tycker vi uppdaterar bloggen lite för sällan, då jag i synnerhet! Så nu är det bara att skriva då, speciellt då Simone sagt till mig:P

Jag tänkte försöka ge er min synvinkel på vårat planerade snitt, utan att försöka upprepa det Simone skrivit allt för mycket...

Simone sa ganska omgående efter att hon smält sin graviditet att hon inte ville föda "riktigt", som den karl jag är sa jag till henne att det bara är att bita ihop, kvinnor har ju fött barn sedan tidernas begynnelse! Efter ett tag så började jag inse att det var en rejäl rädsla, för att inte säga ren och skär skräck inför en vaginal förlossning. Självklart inser jag ganska snabbt att det bara är att stötta henne så gott det bara går, är hon nöjd och mår bra så borde nog bebis känna det och må bra oxå! Efter att vi pratat med Katarina (barnmorskan) några gånger om detta så skickart hon remiss till en AuroraBM, och efter MYCKET om och men får vi äntligen komma dit.

Väl där så berättar vi (Simone) om sin rädsla och försöker sätta fingret på vad det är som skapar denna rädsla, Jenny (alltså AuroraBM) lyssnar och pratar om olika alternativ som ger oss lite att fundera på tills nästa träff vi ska ha. Det enda alternativ förutom planerat snitt som känndes värt att fundera på var igångsättning med kontrakt, då Jenny berättade lite mer ingående vad detta innebar så strök vi även detta. Kvar återstår planerat snitt, och möte med förlossningsläkare och narkosläkare som båda berättar det vi redan hört ett par gånger om risker, smärtlindring och allt mellan himmel och jord. MEN vi fick som vi ville, ett datum!!!

Ett stort tack till både vår vanliga BM Katarina och auroraBM Jenny för all hjälp och allt stöd!
Våra familjer ger oss sitt stöd och förståelse, hoppas att alla våra vänner också gör det. Det är det vi vill ha, INGA föreläsningar om risker osv, det har vi redan fått!

Tack
Andreas